Livsmedelssektorn skiljer sig från andra branscher med sina många små företag spridda över hela landet. Det ger unika möjligheter till tillväxt, men ställer också krav på ett innovationssystem som både kan främja det enskilda företaget och lyfta lokala och regionala satsningar till nationella och internationella framgångar.
Inom ramen för de två projekt Sweden Food Arena driver under vintern har Arenan beställt två rapporter som beskriver det regionala respektive det nationella innovationssystemet för livsmedel.
– Livsmedelssektorn har en mycket spännande framtid under förutsättning att man kan ta till sig ny kunskap och nya sätt att arbeta, säger Roger Uddstål, konsult på RISE Jordbruk och Livsmedel, och som tillsammans med sina kollegor Johanna Lund och Matilda Persson tagit fram en beskrivning och analys av dagens regionala stödsystem för att utveckla livsmedelssektorn.
Skillnader mellan leden
I RISE-rapporten gör författarna en jämförelse mellan innovationsstödet till värdekedjan för livsmedel i tre regioner, Skåne, Västra Götaland och Västerbotten och Norrbotten.
– Vi kan se en tydlig skillnad mellan stödet till lantbruket och till efterföljande led, säger Roger. I primärledet finns en tradition att arbeta öppet och som näring ta till sig generell ny kunskap, medan de efterföljande leden och i industrin som helhet arbetar man mer slutet och ser varandra som konkurrenter. Där de här olika synsätten möts uppstår konflikter som kan bli hinder för utveckling.
Rapporten visar även att i livsmedelsvärdekedjan finns det företagsutvecklingsstöd och stöd för innovation i alla delar av kedjan, men omfattningen varierar stort både beroende på vilken region och vilken del av kedjan företaget verkar i.
Präglat av småföretag
– Strukturen inom livsmedelssektorn präglas av småföretag, ofta på landsbygden, där bara knappt tre procent har 10 anställda eller fler, säger Sara Johansson, Högskolan i Jönköping och som kartlagt livsmedelskedjans innovationssystem.
Den speciella strukturen i livsmedelssektorn för med sig en rad effekt, inte minst i form av tillväxtpotential. Men för att företagen livsmedelssektorn ska kunna skapa jobb och tillväxt måste de i högre grad än idag bli en del av innovationssystemet. Små företag utspridda över hela landet hamnar lätt vid sidan av de stödjande strukturerna och kommer inte in i innovationssystemen av sig själva.
Andra prioriteringar
– Landsbygden är en värld som präglas av familjeföretagande, där en mängd olika mål måste vägas samman, inte bara lönsamhet och tillväxt, säger Roger. Men små företag kan sällan av egen kraft avsätta pengar för sin egen utveckling, utan blir beroende av både finansiellt och kunskapsmässigt stöd utifrån.
Stödsystemet på lantbrukssidan består i stor utsträckning av landsbygdsprogrammet som i hög grad styrs av och delfinansieras av EU. Visserligen handlar det om stora summor, men stödet är inriktat på andra mål och behov än innovation, som exempelvis investeringar, miljöstöd och även rent inkomststöd som kompensation för avreglering i samband med EU-inträdet. Det innovationsstöd som finns riktat mot lantbrukssektorn är ett stöd till grupper av företag och präglas av en syn på innovation som något kollektivt.
Havre och växtprotein
Parallellt med kartläggningen av innovationssystemet har rapportförfattarna också granskat två specifika värdekedjor ur innovationssynpunkt, havre och havreprodukter och växtbaserade proteiner från baljväxter.
– De båda fallen skiljer sig åt, säger Roger. Forskningen kring havre har pågått långe och tagit emot relativt stora summor och där kan vi se flera kunskapsintensiva företag som blivit stora och idag omsätter stora summor, exempelvis Oatly, Swedish Oat Fiber och Lantmännens havrebaserade verksamheter. Här har alla leden i värdekedjan fått sin del av kakan.
– När det gäller baljväxtproteiner befinner sig den värdekedjan i startstadiet. Riktade medel till forskning är fortfarande små, vi vet vi ännu inte hur marknaden ser ut och det finns flera tekniska problem som behöver lösas. Dessutom saknas det helhetsgrepp som på senare tid har tagits inom havreområdet.
Stöd till företaget
– Det viktigaste är att lantbrukssektorn får ett stöd som fungerar för det enskilda företaget, säger Roger. Förutsättningarna är goda ofta med tillgång till lämpliga lokaler och lantbrukare är ofta innovativa i sina företag. Men sektorn kan lära av industrin och lyfta fram företagandet och affärsmässigheten mer. Dessutom befinner sig många av företagen utanför de områden kring storstäder och universitet och högskolor där mycket av den övriga industrins innovations- och utvecklingsarbete bedrivs. Det gör att man ofta får vända sig till sina kollegor och andra aktörer för att få svar på sina frågor.
Svaga länkar
Några av de slutsatser som Sara har kunnat dra i sin rapport är att vi har en stark grundforskning inom många områden som är relevanta för livsmedelssektorn, men att det saknas långsiktiga strategiska satsningar riktade mot livsmedel. I jämförelse med andra länder satsar vi i Sverige lite medel på livsmedelsforskning, och för att de medel som satsas ska resultera i innovation krävs ökade satsningar på affärsutveckling och entreprenörskap. De olika delarna i innovationssystemet är också för svagt länkade till varandra.
Främjandesystemet i form av främst rådgivande organisationer varierar mellan regionerna och är särskilt svagt i regioner där livsmedelssektorn har låg prioritet. I regioner där livsmedelssektorn är mer välrepresenterad och där stödsystemet är mer orienterat mot livsmedel saknas ofta koppling till starka forskningsmiljöer. Fokus hamnar lätt på enskilda delar i värdekedjan, vilket bromsar kunskapsöverföring mellan olika led och försvårar satsningar som involverar aktörer från hela kedjan.
Inlåsningseffekter
Innovationsstödet sker ofta i branschspecifika nätverk, något som gör att överföring mellan olika branscher blir sämre eller saknas helt. Dessutom är styrningen av innovationssystemet otydlig.
– Bristen på samordning gör att regionala satsningar sällan leder till att erfarenheter och kunskaper från regionala projekt lyfts till den nationella nivån. Detta gör att det nationella innovationssystemet bryts ned till regionala strukturer som är svagt länkade till varandra, avslutar Sara Johansson.
Här kan du ladda ner de två rapporterna.
– Brist på samordning gör att regionala satsningar sällan leder till att erfarenheter och kunskaper från regionala projekt lyfts till den nationella nivån, säger Sara Johansson, Högskolan i Jönköping
– Det viktigaste är att lantbrukssektorn får ett innovationsstöd som fungerar för det enskilda företaget, säger Roger Uddstål, RISE Jordbruk och livsmedel
