År 2030 producerar vi livsmedel i en resilient, resurseffektiv och konkurrenskraftig värdekedja.
50 nya svenska livsmedelsinnovationer har lanserats som tillsammans omsätter en miljard euro. Den svenska livsmedelssektorns försörjningsförmåga har ökat.
Fram till mitten av det här århundradet beräknas det globala livsmedelssystemet behöva föda ytterligare två miljarder människor. Det motsvarar samma ökning som skedde mellan 1990 och 2015, och som lett till ett system som gått utanför de gränser som bedöms som hållbara över tid. Främst gäller det biologisk mångfald, växtnäringsflöden och markanvändning. Om vi även i ett svenskt perspektiv ska klara utmaningen krävs att vi utvecklar vårt nationella livsmedelssystem till att bli mer miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart samtidigt som vi ökar försörjningsförmågan.
År 2030 har den svenska livsmedelssektorns lönsamhet och resiliens stärkts tack vare ökad resurseffektivitet och hållbara produktionsmetoder.
Fram till mitten av det här århundradet beräknas det globala livsmedelssystemet behöva föda ytterligare två miljarder människor. Det motsvarar samma ökning som skedde mellan 1990 och 2015, och som lett till ett system som gått utanför de gränser som bedöms som hållbara över lång tid. Främst gäller det biologisk mångfald, växtnäringsflöden och markanvändning. Om vi även i ett svenskt perspektiv ska klara utmaningen krävs att vi utvecklar vårt nationella livsmedelssystem till att bli mer miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart.
Resurseffektiv primärproduktion
Svenskt jordbruk har jämförelsevis hög produktivitet men behöver utvecklas till att bli mer resurseffektivt, mer produktivt och mer lönsamt.
Det innebär att kunna ta tillvara jordarnas produktionsförmåga och ekosystemtjänster genom att utveckla kunskap och lösningar inom markbiologi, växtskydd och växtnäringsutnyttjande. System för bättre hushållning med vatten inklusive anpassning till klimatförändringar behöver utvecklas. Effektiviteten och hållbarheten i produktion av växtbaserade livsmedelsråvaror och foder för förädling av produkter med hög kvalitet behöver öka. Även animalieproduktionen behöver effektiviseras genom hela värdekedjan med bibehållande av hög kvalitet och god djurvälfärd.
Det framväxande vattenbruket har en unik möjlighet att genom nya teknologier förena hög effektivitet med hållbarhet. Även för fisket finns stor potential genom att kombinera god förvaltning med bättre utnyttjande av bifångster och underutnyttjade arter.
Ny teknik med fokus på hållbar styrning och ledning med hjälp av automation, digitalisering och elektrifiering behöver tillämpas för att få en optimal produktion.
Resurseffektiv förädling
Förädlingen av livsmedel ska ske resurseffektivt och mer lönsamt och leverera moderna, goda och säkra livmededelsprodukter. Det ska uppnås genom effektivare utnyttjande av den industriella produktionsförmågan som helhet och genom ökad användning av ny teknik med fokus på automation och digitalisering inom svensk livsmedelsindustri. Det innefattar även att effektivisera användningen av energi, vatten och andra insatsmedel i förädlingsledet.
Hela värdekedjan måste också utveckla, testa och validera morgondagens processtekniska lösningar, exempelvis extrudering, fermentering eller bioraffinaderi. En ökad förståelse för de molekylära egenskaperna hos ingredienserna och hur de interagerar med andra beståndsdelar i en matris kommer möjliggöra utveckling av nya hälsosamma livsmedel med hög kvalitet och förlängd hållbarhet. Utveckling av fossilfria och återvinningsbara förpackningslösningar med minskad platsanvändning, ökad andel förnybara råvaror och användning av alternativa tekniker behövs också. Det finns även behov av att öka livsmedelssäkerhet och kvalitet genom avancerade kvantitativa och kvalitativa analytiska metoder och metoder för att förutsäga risker.
Resurseffektiva måltider
Resurseffektiviteten och lönsamheten behöver öka inom handel restaurang och storkök. Måltidssektorn växer snabbt och behöver öka användningen av ny teknik även innefattande automation och digitalisering. Processer och logistik för måltidssektorns värdekedja från inköp, till tillagning och servering samt svinnkontroll behöver optimeras. Det innefattar effektivare användning av energi, vatten och andra insatsmedel.
Minskat svinn
Värdet av investerade resurser ökar ju närmare konsument vi kommer i värdekedjan för livsmedel. Därför behöver svinnet minskas i alla led av kedjan, i synnerhet i de senare leden. Tiden som ett livsmedel kan bibehålla kvalitet från produktion till kassation behöver förlängas. Det innebär att ta fram strategier för att hantera variation i råvarukvalitet och att utveckla smarta, effektiva och optimerade logistikkedjor. Produktionen behöver styras mot att bli mer efterfrågestyrd samtidigt som vi behöver öka medvetenheten och utveckla strategier för att minimera råvaru- och matsvinn i alla led samt att effektivt hantera det matsvinn som ändå uppstår.
Ökad cirkularitet och industriell symbios
Med minskat svinn och förbättrad resurshushållning följer också ökad cirkularitet i hela sektorn. Det innebär att sidoströmmar och bifångsthantering utnyttjas bättre för att skapa värde. Cirkulära system och industriell symbios för råvaror, matproduktion, förpackningar, energi samt näringsämnen för växter och djur behöver utvecklas och etableras.
Resilient livsmedelssystem
En viktig del i ett hållbart livsmedelssystem är tilliten till systemet även i kriser. Därför behöver resiliensen öka genom ett väl fungerande system även vid kriser. Primärproduktionen behöver utvecklas och anpassas till ett föränderligt klimat och i händelse av olika former av störning. Dessutom behöver balans mellan specialisering och mångfaldsjordbruk undersökas och analyseras. Vi behöver också ökad kunskap och optimering av lokal mot central produktion, småskalig och storskalig produktion samt upp- och nedskalning.
Försörjningsförmågan vid kris behöver säkerställas genom tryggad råvaruförsörjning, produktionskapacitet och logistik.
CASE
Matsvinn – ett onödigt ont
Undersökningar av matsvinn i olika värdekedjor visar att frukt och grönt utgör 36 procent av den mat som hushållen slänger. Det är framför allt de vanligaste vegetabilierna potatis, äpplen, morötter och lök som hamnar i – i bästa fall – den bruna papperspåsen.
En orsak till att livsmedlen slängs är den relativt korta hållbarheten i hushållen. Leverantörer har försökt lösa detta med exempelvis inplastning av gurka och andra känsliga produkter. Men odlare, packare, handel och konsumenter har som ambition att undvika plastförpackningar och nu söker branschen efter andra alternativ. Två nystartade forskningsbaserade företag, ett i Göteborg och ett Lund har försökt hitta en lösning på detta med ätbara skydd av livsmedel.
Skalbart
Kitocoat AB har utvecklat en teknik för att applicera ett tunt lager av den naturliga polysackarien kitosan direkt på den aktuella frukten eller grönsaken. Grundsubstansen erhålls genom en enkel utvinningsprocess från skaldjursskal eller från svampar som bildar ämnet naturligt.
Kitosanet bildar en barriär som fungerar som ett fysiskt skydd och även som en antagonist mot svampar och bakterier. För gurka förlängs hållbarheten från 8–10 till 14–16 dagar jämfört med oskyddad produkt. För mango och ananas förlängs hållbarheten ännu mer. Kitosan är godkänt för livsmedelsändamål av FDA, Health Canada och FAO.
Räddar grönt
Det lundabaserade bolaget Saveggy har en snarlik produkt, men som baseras på växter. Extraherade fibrer görs med naturliga tillsatser till en flytande täckmassa som appliceras på grönsaker eller frukt. Produkten är dokumenterat vegansk och testad för allergier.
